Har påbörjat mitt projekt att starta eget vid sidan för att hålla liv i den kreativa delen av min hjärna. Den delen som sakta har börjat ruttna och luktar kylmedel och aluminumspån. Det är dags att rensa bort smutsen och ägna lite tid åt traditionellt hjärnarbete. I det byråkratiska landet Sverige är det en röra att starta ett litet bolag. Det krävs uträkningar, pappersarbete och ännu mer uträkningar. Och så ska det betalas skatt, nästan mer än vad man tjänar. Än så länge har jag klurat ut ett namn, skrivit en presentation för bolaget och skaffat en mejl för att försäkra mig om att inte namnet blir upptaget. Problemet är att jag inte är något vidare på att sälja mig själv, men det ska det bli ändring på. Här ska det startas företag och tjänas några slantar, med betoning på några. Mitt CV behöver lite tillputsning och ett bolag vid sidan av kan vara en guldstjärna på pappret. Ett bevis på att man är envis, har ideér och har viljan. Jag behöver helt enkelt något för att skaka av mig tristessen och min känsla av att inte duga, att vara värdelös.
I dagens samhälle ska alla skaffa sig en utbildning och “bli någon” som det så fint heter. Att bli någon betyder att man automatiskt kan sätta sig på lite högre hästar och lyfta näsan lite högre upp i skyn. Att få vara någon måste vara riktigt skönt. Slippa se nedlåtande blickar, nästan be om ursäkt för att man arbetar på en fabrik och slippa se den där besvikna blicken i ens föräldrars ögon. Att få vara någon måste vara en härlig känsla eftersom man samtidigt aldrig råkar ut för den där känslan av att vara misslyckad, att inte räcka till. Det är så svårt att glömma att alla är någon. Alla har sin plats, men det vill inte säga att alla passar på en fabrik eller i Tv-rutan. Men var och en är fan någon, bara dom har valt det själva.
vadå för bolag?!