Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Wanted

Saknade

Fågelkvitter och blå himmel. Vintern lurar en! Plötsligt tror man att våren snart är här. Glöm det! Det är en smärre evighet kvar. Herr Vinter, mig lurar du inte med falsk marknadsföring! Ta bort snön och sedan kan vi snacka!

Yes we can!

Guideböckerna är framme och resesajterna är laddade. Vi likaså.

Om några månader bär det av till USA – främst Kalifornien. Jag och Josie förflyttar oss därmed ännu längre västerut och börjar äventyret i världens huvudstad, New York för att ta pulsen på storstadslivet. Under en månad ska vi resa runt i Kalifonien, ett dignande smörgåsbord av läckerheter. Vi vill dricka oss salongsberusade i vindistriktet Sonoma, sitta i en cell på Alcatraz, titta på b-kändisar i Hollywood och prova lyckan vid spelborden i galnaste Las Vegas. Och få se Grand Canyon. Snart bokar vi biljetterna. Yes we can.

Tackar och bockar

Sveriges television på nätet

Det är något fint med bra tjänster och som boende i utlandet är det riktigt bra med Svt play. Jag blir rörd. Så bra är det. Nu blir det Kobra.

Spökhuset

Josie har hittat ett övergivet hus uppe på en kulle. The haunted house on the hill. Idag begav vi oss dit – trots den meterhöga snön.

On the top of the world

Vi pulsade genom allt det vita, kämpade och slet för att utforska en stenruin, famlande som barn. Jag vet inte om det var solen, den blå himmelen eller mitt fina sällskap, men det var härligt. Härligt att få vara ute i det fria och höra fågelkvitter. Jag är ingen utemänniska – trivs bara vid havet eller vid en sommaräng. Eller i en trädgård med en grill. Där trivs jag bäst. Snö har aldrig lockat mig, men idag var det annorlunda. Idag var det en perfekt vinterdag, med krispig kyla och en glad sol.

Spökhuset på kullen

Josie tog kort på allt. Rostiga saker. En låda. Lite fler rostiga saker. Hon tycker om att ta kort. På allt. En sann fotograf.

Josie går loss med kameran

Efter ett tag började jag tänka på vår hembakta blåbärspaj med vaniljsås, då blev det svårt att koncentrera sig på alla rostiga saker och övergivna träbyggnader, men Josie höll andan uppe och fotograferade passionerat. Jag knäppte av ett kort lite då och då – mest för att göra mästerfotografen nöjd. Vi gjorde något tillsammans.

Jag försöker mig på att se mystisk ut

Sedan gick vi hem. Båda nöjda och belåtna. Nu ska jag äta god norsk vaniljyoghurt med flingor och sedan blir det blåbärspaj ute i vintersolen. Josie hojtade nyss till mig att jag är tvungen att äta, tror att hon blev lite rädd för mig igår.  Var inte på solskenshumör. När jag är hungrig och trött förvandlas jag till en zombie. Dock äter jag inga människor. Hej svejs!

Vinterkonst

Isbit någon?

Istappar har erövrat taket ovanför mitt fönster – skulpturer som sakta smälter bort i vintersolen. Det är blå himmel idag. En portion lycka är serverad.

Zombieland

Kött någon?

Josie och jag har haft filmkväll – med tillhörande snacks i kopiösa mängder. Varför ha en gemensam dipp när man kan ha en varsin? Varför dela på en chipspåse när man kan trycka i sig en själv? Varför nöja sig med endast chips och dipp? När det är fredagskväll i huset drar vi till med även läsk och choklad. Nu mår jag illa. Filmen var bra, men jag förväntade mig mer ….zoombies..hmmm..Spana in den om du är sugen på en skräckkomedi där döda köttätare har tagit över världen. Glöm inte snacksen!

Videostar

Bloggen tar nästa steg

Slåfies värld har planer på att uppgraderas och ta till med nya knep för att locka läsare -släktingar och vänner. Än så länge är det bara tekniken som är problemet och okunskap, förmodligen mest okunskap. Förhoppningsvis blir det snart premiär för videoklipp på bloggen. Missa inte!

Om en kvinna som bor i en bil utanför Ikea

Sara Kadefors har en lugn och behaglig röst – i samma klass som skådespelerskan Katarina Ewerlöf, mästarinnan på ljudböcker. Borta bäst handlar om Sylvia som är hemlös och bor i sin bil – ett stenkast från Sveriges mest blågula företag. Hennes liv har raserat men hon gör allt för att upprätthålla fasaden som en fin kvinna, van vid teaterbesök, middagar och de senaste designerkläderna. I fortsättningen tillbringar jag kvällarna med Sara Kadefors istället för min hemsnickrade spotifylista.

Vissa dödliga skulle kunna tro att tejp är ett sekundärt biföremål – en nobody i jämförelse med övriga objekt. En lagerarbetare håller inte med. En lagerarbetare diskuterar tejp, blir arg på den och ibland tacksam för att den finns. En lagerarbetare klarar sig helt enkelt inte utan tejp. I alla fall inte om denne arbetar där jag jobbar. Det packas mycket under en dag och många prylar ska läggas i lådor – och skickas iväg. Ibland fungerar det bra – ibland inte. Och här kommer tejpen in. Är den slut blir det krångligt – då måste den som upptäcker faktumet hämta nya rullar (om den inte låtsas som ingenting och smyger iväg och låter någon annan göra grovjobbet, vilket stundtals skulle kunna hända. Händer. ) Ibland fäster inte tejpen ordentligt och knölas ihop i flera lager, fastnar i tejpmojängen eller går av för tidigt. Då blir lagerarbetaren sur. Det kan utspela sig på följande sätt.

A) En sur min
B) Ett argt utrop i stil med ”Åmen då!!!…skittejp” ..eller förmodligen något på norska (rent hypotetiskt)
C) Personen ifråga säger ingenting.

Jag är inte personen ifråga. Tejpen och tejpmojängens funktioner är helt enkelt av betydelse. Fungerar den bra – fungerar lagerarbetaren bra.  Oftast. En lagerarbetare kan även få delta i olika testsituationer, exempelvis -en ny tejp ska testas. Då väljs nyckelpersoner på företaget ut för att testa en ny sort – oftast personer som fungerar som ”packare” (de packar stora lådor och använder därmed stora kvantiteter tejp). Dessa känner sig uppskattade och blir glada – ler kanske lite mer och skryter lite om sitt fina uppdrag. Med rätta -givetvis! Alla vill prova den nya tejpen.  Den nya tejpen kan mötas av glada utrop, men ingen lagerarbetare vågar ta något för givet. Ödet kan vara lurigt. Vad händer när företagets logga ska fästas på tejpen? Blir kvalitèn annorlunda då? Ökar friktionen? Fäster den sämre? Det är helt enkelt mycket att ta hänsyn till. Exempel på glada utrop:

”Den fastnar så lätt”
”Men oj, vad lätt den rullar och det är så lätt att knipsa av den”
” En helt ny känsla”

Så kan det låta. Om man är en lagerarbetare som provar en ny sorts tejp.

Nykär

Me, myself and my computer

Min dator är äntligen hos mig, sekretären har varit naken, exposed utan den - men nu känns möbeln komplett.  Liksom jag. Nu blir det facebook. Hejs!

Äldre inlägg »