Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Twilight

Vampyrer + tonårskärlek = succé

Vampyrer + tonårskärlek = succé

Nu är det min tur att läsa Twilight, har sett filmen och den var väl helt okej.  Huvudrollerna är heta, men det visste ni säkert redan. Började lyssna på ljudboken för några månader sedan och den trollband mig direkt vilket boken ( engelsk version givetvis, tack Josse) inte riktigt gör. Visst, det är en charmig historia och kombinationen vampyrer och tonåringar kan inte misslyckas. Det som jag stör mig på är språket, det är för banalt och man får försöka att ignorera  det och ta boken för vad den är, en liten läckerbit. Men som sagt, ljudboken är bättre! Nu ska jag läsa vidare. Lite mer naket tack!

Semesterfrukost

MMmmmmmm

MMmmmmmm

Nu är det semester och jag minns knappt mitt arbete.  En svag förnimmelse av den torra luften. Maskiner. Höga ljud. Smuts. Mer minns jag inte. För nu är jag ledig i fyra veckor! Bokhögen väntar på mig. Jag darrar av förtjusning.

Biten

sookieJisses vad det snackas om serien om Sookie Stackhouse, alla verkar älska kombinationen vampyrer och sex. Känner du igen sammansättningen? Jadå, serien True blood (har inte sett ett avsnitt) är baserad på dessa böcker och det kliar i fingrarna. Vill ha, vill ha! Går det verkligen att motstå en serie som beskrivs såhär:

Sookie is a sexy, sassy cocktail waitress who works at Merlotte’s Bar in Bon Temps, Louisiana. She’s just a regular gal, with all the normal hopes and fears, about dating, boys and life in general – oh, and she’s telepathic. And her boyfriends have included Vampire Bill, her first love and the were-tiger Quinn. And Bon Temps is a pretty normal rural town, where murders are mercifully rare. Well, maybe not that rare, as Sookie keeps finding out in this award-winning, New York Times bestselling series! (Bookdata)

Nej, jag tror inte det!  Jag känner att jag måste beställa den och jag skyller på alla bokbloggar där ute som skriver glödhett om böckerna. Det blir helt enkelt lite vampyrerotik för mig också, men ska försöka att hålla mig i en vecka. Då får jag beställa. Håll ut, håll ut. Får nöja mig med mesigare Twilight så länge.

Skräckmästaren Stephen King tycker om noveller

Noveller har länge stått i skuggan av den pompösa och fläskigare romanen, men nu känns det som att de kompakta historierna gör comeback. Sista tiden har jag slukat olika samlingar, allt från Anna Gavaldas känsliga,  Jonas Karlssons vardagliga och något gåtfulla, Joanne Harris putslustiga och Lovecrafts mystiska. Min favorit har dock varit Jhumpa Lahiris currydoftande texter (men glöm för all del inte Poe!). Nu är jag i färd med att läsa skräckmästaren Kings verk, men varför i all friden har han slängt in en novell kopplad till hans serie Mörka tornet!!??…eller vad den nu heter…Behöver man ens bry sig om den? För övrigt vill jag äta en del av hans hjärna och på så sätt förhoppningsvis absorbera en del av hans enorma kreativitet. En tiondel vore tillräckligt. Vill även klaga på boktiteln, hur kan man döpa en bok till Allt kan hända? Fantasilöst och snustorrt. Se till att läs minst en novellsamling i sommar. Do it!

 

Lovely

Just like candy

Just like candy

Nu har jag äntligen köpt en ny mobiltelefon, gav upp den förra efter att den dog varje gång jag skulle skicka iväg ett sms- relativt viktig funktion när det gäller just en mobil.. telefon. Min nya har radio och äntligen kan jag lyssna på p1 när jag strosar omkring på stan eller går till Maxi för att köpa nektariner.

Bra bok

Bra bok

Joanna Rubin Dranger träffar mitt i prick med sin tecknade vuxenroman som har några år på nacken. Fröken Märkvärdig och Karriären bryter sig innanför barriären och min prestationsångest a la 80-talist viker sig och ger sig tillkänna. 
Den lilla boken är helt enkelt genialisk.

Prestera och bli någon.

Prestera och bli någon.

Fröken Märkvärdig och karriären handlar om en kvinna från medelklassen som i sin jakt på att skaffa sig en karriär tvekar på sina förmågor och om hon verkligen har valt rätt. Man får en chans. En chans att välja rätt. Vad vill man bli? Vad ska livet användas till? En chans, inte mer. Prestera! Annars dö.

Kämpa tills du når framgång

Kämpa tills du når framgång

Serieromanen tilltalar säkerligen en generation, min generation, som växt upp med slagord om att vi kan bli vad vi vill, bara vi kämpar, bara vi presterar. Vi måste lyckas, bli någon, ingen vill vara just Ingen. Lycka följer med köpet. Blod, svett, men absolut inga tårar! Svaghet är för dårar och nobodys.

Var stark!

Var stark!

Vi växer upp i ett samhälle där vi har alla förutsättningar för att lyckas, vi kan studera utomlands, plugga kinesiska eller ta en master i biokemi. Alla förutsättningar finns. Så, sätt igång och bli något, skriker samhället.

Ät eller bli uppäten

Ät eller bli uppäten

Möjligtvis är det så att det såkallade samhället, vi, kräver för mycket av varandra. Det finns för många valmöjligheter, det finns för många krav. Krav på att lyckas. Att bli någon. Tidigare generationer har inte haft samma förutsättningar, möjligheterna har inte alltid funnits och därför blir vi nuförtiden bombarderade, inte med vapen utan med krav; studera, få ett välbetalt jobb och resten betyder inte så mycket. Rätt eller fel?

Tomma skal men lyckade sådana

Tomma skal men lyckade sådana

Vi presterar, men har förmodligen inte tid att leva. Eller så presterar vi inte, men glömmer ändå bort att leva. Det är svårt att vara människa.

Titta på mig, vilken smutsgris!

Titta på mig, vilken smutsgris!

Mamma, du har misslyckats med din uppfostran av mig. Titta, vad smutsig jag är! Har ätit god kyckling, välstekt, med klyftpotatisar och fetaost. Använde ketchup som dipsås och titta vad som hände! Helt kladdig runt munnen, inget bordsskick alls. Förskräckligt. Vilket fördärv. Mamma, du har misslyckats. Jag är ledsen, men nu kommer allt att gå utför.  Snart börjar jag knarka.

Sommarbär

High on books

High on books

Åhlens har halva priset på ALLA böcker. Dränk mig i vin och kalla mig lycklig! Har köpt på mig en andra skörd till årets sommarläsning. Som ni ser blir det en blandad kompott (råkade först skriva komplott, hihi), en lätt schizofren läsning som numer passar mig ypperligt. Två veckor kvar till semestern! Men, jag skulle även vilja föra in Blonde i samlingen. Har länge suktat efter denna bok och när den kom på tals under sommarfesten i fredags kändes det som att Ödet petade på mig med en pinne. Pet, pet! Läs den! Lyssna på Ödet, jag vet bäst!

Fest med jobbet

Det är viktigt att det finns alkohol, annars kan de anställda inte dansa och sjunga eller prata med varandra. Dem som de inte brukar prata med. Det måste finnas musik, helst någon remix av gamla svenska godingarna. Inte riktigt smurfarna, men nästan. Brännboll är inte heller helt fel. Jag brukar inte tycka om fysiska aktiviteter, men brännboll är faktiskt inte så dumt. Det skapar en lagkänsla och det är roligt att tävla. Man lever när man tävlar.

Det är även viktigt att det finns människor från båda könen, annars kan inte folk tafsa på varandra och bli tjuriga för att de inte får tillräckligt med uppmärksamhet. Det blir nog inte så mycket dans annars. I alla fall inte om det bara hade varit män, eller är jag fördomsfull nu?

Det är viktigt att det flörtas, så där lite oskyldigt som inte betyder någonting. Att få bekräftelse. En liten klapp på någons höft, en enkel dans, lågt viskande. Allt hör till. Oftast blir det bråk, men inte den här gången. Bara lite gnäll, män som inte får ta tillräckligt mycket på kvinnliga kroppar, inte får tillräckligt med uppmärksamhet. Då tjuras det. Som barn. Eller så pratas det jobb. Någon, nuförtiden ofta jag, gnäller över jobbet. Ingenting värd, konstig stämning på jobbet, ingen gruppkänsla. Man tycker om en del, förstår sig inte på andra. Det som förut har varit ett bra skift har förvandlats till en styckad arbetsgemenskap som när den går innanför dörren bara längtar efter att få gå hem. Knappt rasten lockar. Men det blir nog bra, det börjar bli bättre. Men vi pratar om det. Känslan av att långsamt dö när man går innanför fabrikens väggar. Så var det inte förr. Men det blir nog bättre. Det blir bra. Annars dör vi, allesammans. I alla fall i våra hjärtan. Man borde sluta, leta efter något bättre. Så säger man. Men byt jobb då! Ja, säger man och sedan händer ingenting.

Någon måste bli för full, skrika för högt och upprepa sig. Säga samma sak minst tre gånger, lite för högt och lite för ofta. Det måste finnas de som är skötsamma, som tar sig en cider och stillsamt tittar på. Som undrar varför de kom dit, längtar efter den varma soffan och den där deckaren som börjar gå om en timme. De snor med sig en cider i väskan och åker hem.

Det blir efterfest hos någon som inte har barn, eller som är deltidsförälder. Alkoholen fortsätter att strömma och dansen sätts i centrum. Desto mer folk dricker desto tjurigare blir de där som inte får tillräckligt mycket med uppmärksamhet. Kan man få en kram. Jag vill ju bara ta lite på någon. Ska det vara så svårt? För helvete, vill bara känna en varm kropp mot min. Bjud till lite. Fan. Vad du ska vara tjurig! Lägg av, hör du det! Jag bryr mig inte. Gå då.

Så kan det  nästan låta. Inte exakt, men det finns där mellan raderna. Men de flesta slappnar av, har kul och trivs. Alkoholen förenar.

På måndag är allt som vanligt igen.

En midsommarhelg

Vi kom, vi åt och sedan blev allt galet. En midsommar att minnas för sina erotiska förtecken och diskussioner om vad man får och inte får göra med en svenska flagga och helt enkelt litervis med flytande vätska. Som skrivet av dramatikern Lars Norén. Eller författaren P.O Enquist. Helt enkelt den bästa midsommarhelgen på åratal. Minnet av den bör förvaras förevigt.

Lugna och fina men skenet bedrar

Lugna och fina men skenet bedrar

Alla hade vi på oss våra finaste kläder, uppklädda med skjorta, somriga klänningen och tillfixade i håret. Alla utom Gais, men som han själv uttryckte det: “Jag har på mig en designer T-shirt med en mobiltelefon på”. Och så pekade han på sin enkla tröja som självklart visade en mobiltelefon som lustigt nog föreställde en levandes mobil, en liten gubbe.  Skojigt tyckte vi och förlät  honom. Man ska vara glad när det är midsommarafton.

Ett dignande midsommarbord

Ett dignande midsommarbord

Det blev en hel del mat. Mitt uppdrag var att ta med mig en silltårta, den blev tyvärr lite torr i bottnen, det skulle helt enkelt ha varit mer smör. Mer smör är lösningen på det mesta. Men godast av allt var givetvis sillen! För två år sedan kunde jag knappt äta det, men nu älskar jag denna svenska delikatess. Det behövs inte ens smör till. Alla åt, åt och åt lite till. Självklart måste det grundas rejält med en bädd av mat innan all akoholhaltig dricka börjar strömma nerför strupen. Och som vi drack. Drack som om det inte fanns någon morgondag. Helan går följdes av flertalet skålar och Toris populära sommarbål blev inte långlivad. Det blev heller inte nykterheten.

Första tallriken

Första tallriken

Platsen för midsommarfirandet var i Bagladyns och Toris nya hus, som tidigare tillhört pingsförsamlingen eller liknande. Ett småländskt hus, mitt i ett idylliskt landskap, nära till en vacker sjö och somriga ängar. Underbart. Tyvärr var inte vädret något vidare, men vad gjorde det.  Det var högt i tak, varmt och skönt inne i huset och alkoholen värmde våra själar. Vi diskuterade politik, privata angelägenheter och vi kände sommaren flyta i ådrorna. Livet lekte.

Sprit! Sprit! Här var det sprit!

Sprit! Sprit! Här var det sprit!

Gais redogjorde för att innehållet i några av snapsarna består av nästan exakt samma ingredienser. Vi nickade och tänkte mest på hur de smakade och vad de där små oskyldiga flaskorna skulle göra med våra berusade hjärnor. 

George är knasig i huvudet

George är knasig i huvudet

Vissa drack mer än andra. Det kan ha varit så att någon halsade OP Andersson och somnade runt klockan åtta. Det kan ha varit så att någon annan somnade på golvet vid podiet och låg där i flera timmar innan denne gick och lade sig i en säng. Det kan ha varit så att det nakenbadades under helgen och resultatet av det blev flertalet rivsår på benen och på mer…intimare ställen. Det kan även ha varit så att det lektes förståndshandikappad nazistklubb med homoerotiska förtecken och att det skickades fejkade sexbilder till flertalet vänner, eller mammor. Det kan även ha varit så att den svenska flaggan användes till saker som lagen inte helt godkänner. Det kan ha varit så, men det vet bara vi som var där. Som var på plats. Denna midsommarhelg 2009 då denna svenska traditionen uppgraderades och nära vänner kom att bli allt närmare varandra.

Och det kan ha varit så att det togs en hel del opassande bilder som helt enkelt inte passar på en blogg. Om så vore fallet förblir de hemliga, dolda, nergrävda i en mental skattkista i en skog långt borta. Där ingen kan se dem.

Tack för en strålande midsommar!

Äldre inlägg »