Det är viktigt att det finns alkohol, annars kan de anställda inte dansa och sjunga eller prata med varandra. Dem som de inte brukar prata med. Det måste finnas musik, helst någon remix av gamla svenska godingarna. Inte riktigt smurfarna, men nästan. Brännboll är inte heller helt fel. Jag brukar inte tycka om fysiska aktiviteter, men brännboll är faktiskt inte så dumt. Det skapar en lagkänsla och det är roligt att tävla. Man lever när man tävlar.
Det är även viktigt att det finns människor från båda könen, annars kan inte folk tafsa på varandra och bli tjuriga för att de inte får tillräckligt med uppmärksamhet. Det blir nog inte så mycket dans annars. I alla fall inte om det bara hade varit män, eller är jag fördomsfull nu?
Det är viktigt att det flörtas, så där lite oskyldigt som inte betyder någonting. Att få bekräftelse. En liten klapp på någons höft, en enkel dans, lågt viskande. Allt hör till. Oftast blir det bråk, men inte den här gången. Bara lite gnäll, män som inte får ta tillräckligt mycket på kvinnliga kroppar, inte får tillräckligt med uppmärksamhet. Då tjuras det. Som barn. Eller så pratas det jobb. Någon, nuförtiden ofta jag, gnäller över jobbet. Ingenting värd, konstig stämning på jobbet, ingen gruppkänsla. Man tycker om en del, förstår sig inte på andra. Det som förut har varit ett bra skift har förvandlats till en styckad arbetsgemenskap som när den går innanför dörren bara längtar efter att få gå hem. Knappt rasten lockar. Men det blir nog bra, det börjar bli bättre. Men vi pratar om det. Känslan av att långsamt dö när man går innanför fabrikens väggar. Så var det inte förr. Men det blir nog bättre. Det blir bra. Annars dör vi, allesammans. I alla fall i våra hjärtan. Man borde sluta, leta efter något bättre. Så säger man. Men byt jobb då! Ja, säger man och sedan händer ingenting.
Någon måste bli för full, skrika för högt och upprepa sig. Säga samma sak minst tre gånger, lite för högt och lite för ofta. Det måste finnas de som är skötsamma, som tar sig en cider och stillsamt tittar på. Som undrar varför de kom dit, längtar efter den varma soffan och den där deckaren som börjar gå om en timme. De snor med sig en cider i väskan och åker hem.
Det blir efterfest hos någon som inte har barn, eller som är deltidsförälder. Alkoholen fortsätter att strömma och dansen sätts i centrum. Desto mer folk dricker desto tjurigare blir de där som inte får tillräckligt mycket med uppmärksamhet. Kan man få en kram. Jag vill ju bara ta lite på någon. Ska det vara så svårt? För helvete, vill bara känna en varm kropp mot min. Bjud till lite. Fan. Vad du ska vara tjurig! Lägg av, hör du det! Jag bryr mig inte. Gå då.
Så kan det nästan låta. Inte exakt, men det finns där mellan raderna. Men de flesta slappnar av, har kul och trivs. Alkoholen förenar.
På måndag är allt som vanligt igen.
Jisses vad det snackas om serien om Sookie Stackhouse, alla verkar älska kombinationen vampyrer och sex. Känner du igen sammansättningen? Jadå, serien True blood (har inte sett ett avsnitt) är baserad på dessa böcker och det kliar i fingrarna. Vill ha, vill ha! Går det verkligen att motstå en serie som beskrivs såhär:
