Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Snillet spekulerarEtt nytt år, ett nytt decenium – nu är det på tiden att ta tag i sitt liv och göra en del förändringar. Under det här året ska jag försöka att göra en del finjusteringar och sträva efter en bättre vardag och fritid. Jag ska skaffa en hobby, börja träna igen och planera min framtid. I alla fall ett år framåt.  Det är dags att ta tillbaka mitt liv.  2010 – curla banan åt mig!

Mina nyårslöften:

A) Börja träna – joggingskorna ska på igen! (dock till våren…)

B) Skaffa en hobby – förmodligen en bokblogg.

C) Resa iväg på ett äventyr – Kalifornien baby!

D) Förhoppningsvis börja studera till våren eller skaffa ett jobb som bättre passar min utbildning.

Stylisch!

Kvällen till ära har jag valt en lite freaky outfit – grå mysbyxor med stripes med en tillhörande collegetröja i nyanserna grön och orange. Tröjan för dagen är något smutsig, lite grunge och 90-talet är ju på väg tillbaka. 

Gott nytt år på er! Skål! (alkoholfritt för kvällen)

Vinter i P1

För er som har missat detta så måste jag tipsa om att Vinter i P1 pågår för fullt.  Lyssnar på modereportern Sofi Fahrman som berättar om sitt singeliv i hektiska New York och om hennes arbete med sin chic lit. Närmare Sex and the City går inte att komma, dock väldigt light och med en svensk touch. Dejtingscenen i New York verkar vara helgalen. Gå in på Sveriges radio och leta upp din favorit, programmen är personliga och bjuder på skön lyssning.

2009 – en slutrapport

Bort med det gamla - in med det nya!

2009, året som sprang iväg fortast – aldrig förr har 365 dagar passerat så raskt.  Och vad har då hänt? Jo, jag har rest omkring i Mexiko med finaste George – sett krokodiler, druckit vin på världens underbaraste tapasbar och sett magiska vyer på Isla mujeres – men även beskådat hur fartdåren George vurpade med en vespa  och fick rejäla skrapsår. Trodde i några sekunder att han inte skulle klara sig utan hjärnskakning, brutna ben med mera men George reste sig som en sann fighter och klarade sig relativt fint. Därför blir han en av de människor som bidragit till att 2009 blev mer än arbete, sömn och vardagsmiddagar framför tv:n. Tack George!

Året fortsatte med slitsamma dagar på Fabriken, som med tiden blev allt plågsammare att gå till, mycket på grund av alla varsel och tråkiga arbetsuppgifter. Slet vid flera maskiner och kände att jag blev allt bittrare och gråare för varje avbetad timme – min själ dog lite varje dag.  Jag var tjurig, gnällig och tyvärr smittade det av sig på mina arbetskamrater – som även de plågades av ett hårdare arbetsklimat. Därför vill jag tacka den personen som fick mig att ändå vilja gå till arbetat, som med sitt glada humör och dåliga humor fick arbetsdagarna att passera förbi, mindre smärtsamma och att det stundtals faktiskt blev riktigt roligt att befinna sig på jobbet- tack Anneli för din värme och alla skratt.

Sedan blev det midsommar. Och oj vad roligt vi hade! Jag vill därför tacka alla de människor som befann sig i Bagladyn och Toris hus under högtiden och gjorde festen till vad den var – overkligt perfekt. Jag har aldrig haft så roligt med en predikstol, en svensk flagga, snaps och ett stort dansgolv i hela mitt liv. Därför tackar och bockar jag för följande personer:  Gais,  George, Mr Call All, Bagladyn, Toris, Fröken Fräck (som jag har döpt om henne till, för hennes texter känns fräcka och skakar om…i like her..) och ännu en gång till Bagladyn och Toris för att vi fick vara i ert fina hus.

Sedan kom semestern – lata sommardagar med massvis med böcker och goda middagar med syskonen. En sommaridyll. Spenderade en hel del tid på Öland  – vid havet- och njöt av varma havsbrisar och att bara få leva. Att få vara lycklig. Självklart vill jag tack min fina familj för de sommarminnen jag bär med mig.  Tack familjen Råttbo! Jag älskar oss.

Efter en svensk sommar lämnade jag moderlandet för Norge – landet i väst med sitt dåliga matutbud men rikt på olja och vackra vyer. Eller kanske bäst av allt, tjockare löner och en dyrbarare valuta.  Min kompis Josie lockade dit mig, praktiskt taget gav mig ett jobb och en ny chans att börja om eller i alla fall en chans att spara ihop pengar till en resa för livet. Vilket det förhoppningsvis blir till sommaren, för vi har planer på att bege oss till Kalifornien – The Golden state , med ett litet inhopp till Nevada för att slå loss i Las Vegas och beskåda Grand Canyon.  Tack Josie för att du är en sann vän och att du drog mig loss från lilla V och skakade om mitt liv. Tack för att du låter mig låna din dator och släpper in mig på ditt rum för att skvallra och småprata. Tack Josie för att du gör min tid i Norge-land roligare och att du gav mig en chans att bygga på mitt bankkonto.

Flytten till Norge har även gett mig fler vänner; Mr Scibbido ( Wowen) och Ms Plastic Fantastic ( aka Crazy Bitch), mina fina kollektivmedlemmar som bidrar med att lysa upp min vardag och att festa som tokar. Givetvis tackar jag även er och hoppas att våra vägar korsas även efter Norge.

Och så blev det slutligen jul. Maten var delikat och tomten lika gemytlig som vanligt. Det blev helt enkelt en högtid a la familjen Råttbo i år igen. Mycket tack vare Moster som förärade vårt sällskap tillsammans med sin sambo. Ni är välkomna nästa år igen och året därpå och året därpåtack för allt moster!

Och nu är året snart slut. Givetvis vill jag tacka en massa människor för det gångna året, men det här var personer som av någon anledning varit med om en speciell händelse tillsammans med mig eller liknande. Men eftersom ni andra spelar lika viktiga roller så vill jag tacka även dessa:


Mr Hönsson:
Tack för den härliga föreställningen under Gais 30-årsfest.

Sändy: Tack för att du blev min sista gäst i min älskade lägenhet. Jag hoppas att du snarast kommer och hälsar på i Norge. Du är alltid välkommen!
Emmelie: Tack för grillfesten vid din födelsedag. Uppskattar alltid en inbjudan från dig! Och tack för att du tänkte komma på vår High school-fest trots avståndet. Det glömmer jag aldrig.
Alex: Tack för alla filmkvällar och ditt alltid lika trevliga sällskap!
Katty: Tack för att du stundtals ringer och vill prata – trots att jag aldrig ringer dig. Fy på mig! Ha en underbar examen! Jag är la stolt över dig vettu!
Systrarna ”Hot chics”: För att jag alltid känner mig så välkommen när jag är med er!
Bagarn: Tack för att du är coolast i världen och cyklar genom Amerika. Du är inte klok, men jag är djupt imponerad av dig. Ta hand om dig och lita inte allt för mycket på fula gubbar…eller tanter heller för den delen!
Och slutligen, tack syster för att du finns och gör julen mycket roligare än vad den skulle varit utan dig.  Tack för att du alltid är sugen på att spela spel, kolla på film och sopar bort all tristess. Älskar dig Machuna!
 
 
 
Farväl 2009!

Magknip

Har äntligen fått i mig en underbart god pizza från lilla V – de godaste pizzorna i Sverige och det verkar som att min mage inte riktigt är lika van vid den feta ostrika delikatessen för nu har jag ont i magen, men det är det värt!

Norgepizzorna kan slänga sig i väggen!

Camilla Läckbergs senaste deckare i Fjällbacka-serien

Det har inte blivit tillräckligt med läsning i jul – skäms på mig! Men jag har åtminstone lyckats ta mig igenom Fyrvaktaren , vilket tyvärr efterlämnade en del grubblerier. Vad har hänt med Camilla Läckbergs skrivande? Är det något som har förändrats med mig eller har författarinnan helt enkelt tappat rejält av sin skrivarlust och sin fantasi i de senaste böckerna? Jag har aldrig förstått mig på den bitska och hårdlynta kritik som riktats mot Läckberg – det var faktiskt hon som fick mig att börja läsa svenska deckare efter år av fördomar från min sida- att svenska deckare endast handlar om svårmodiga poliser med tjocka magar och lätta alkoholbesvär (Nu vet jag givetvis bättre).  Läckbergs första deckare är bra, sticker ut och känns trovärdiga samt nyansrika när det gäller själva pusslandet av brotten- bihistorierna som nystar upp sanningen.  De ÄR spännande. Men. I Sjöjungfrun och Fyrvaktaren blir det för lätt- allting känns redan givet från första sidorna – överraskningarna är borta och familjelivet irriterar – det blir helt enkelt för mesigt.  Går Camilla Läckberg rakt i klorna på de hårdnackade kritikerna som bara väntar på att bespotta hennes böcker – genom att helt enkelt tappa bort sig i allt plattare deckare och naivare beskrivningar om familjelivet – som känns urvattnade och fåniga?

Är det på tiden att Läckberg begraver serien för något nytt eller tar en time out för att bli den hon en gång var – en duktig deckarförfattrinna vars historier förvånar, skrämmer och värmer? Jag är i alla fall än så länge med på Team Läckbergs sida mot antagonisterna inom kritikerkåren. Än så länge…

Men vad handlar då Fyrvaktaren om? Polisen och familjefadern Patrik Hedström har återvänt till jobbet efter en tids sjukskrivning och det dröjer inte länge innan ett mord inträffar i Fjällbacka. Det är Mats Sverin, kommunens ekonomiansvarig, som hittats skjuten i sin lägenhet.  En omtyckt man med ett till synes fläckfritt förflutet. Samtidigt pågår underliga saker ute på Gråskär, som i folkmun kallas för Gastholmen. Dit har en kvinna tagit sin tillfllykt tillsammans med sin son, som vägrar att prata.  Patrik Hedstöm och hans nyfikna fru Erica hamnar mitt i händelsernas centrum och det dröjer inte länge innan liv står på spel.

Och som i alla Läckbergs deckare utspelar sig en del av intrigerna i det förflutna…

Fyrvaktaren får en ljummen tvåa.

Favorit i repris

Dynastin - den nya generationen

Dags igen för årets tradionella Dynastin-bild,  ett måste under juldagens festligheter.  Kvällen spenderades hos Meine Alex – som för tillfället liknade superkändisen och skönheten Marilyn Monroe. Tyvärr syns Alex knappt på bilden, vilket vi får råda bot på till…ehm….nästa år.  Det blev en trevlig kväll med sällskapsspel, skvaller  ( ett måste under hemvändardagar) och en hel del vinpimpling. Kvällen avslutades i traktens populära mc-lokal där svartklädda rockers blandades med forna a-traktorraggare och de rymlingar som flytt barndomsstaden. Ölen var billig och sällskapet var trevligt.  En kille spydde i sin hand – allt är med andra ord som vanligt i lilla V. Ack, om man ändå kunde åka hem lite oftare.  Tack ladies för en helskön juldag.  Hoppas vi syns snart!

Gör om, gör rätt!

Min dator är inte alls frisk, den mår dåligt och har fallit tillbaka in i komans land. Det visar sig att datanissarna inte alls har reparerat min dator - trots att idioterna har haft den i cirkus en månad. Datorn startade tydligen när de skulle se till den och sedan ställde de undan min kära ägodel och fortsatte med sina liv som odugliga idioter. När jag däremot skulle starta datorn för andra gången så vägrade den. Skärmen fungerar fortfarande inte och mitt tålamod är slut. Vill ha en ursäkt och kompensation – ska skicka ett argt mejl till Compaq.  Köp inte deras skitdatorer! Ja, ni hörde Compaq!

Skitdatorer! Å hör sen…

Ska fortsätta mitt liv utan dator ett tag till, det blir svårt men jag har mycket stöd och för en gångs skull har min lillebror lånat ut sin dator. Under kan tydligen ske!

Familjen, jag är hemma

Nu är jag hemma i Moder Svea, kylan följde tydligen med mig hem med tanke på att det faktiskt ligger ett snötäcke över marken och att snoret fryser till i näsan. Vågar man hoppas på en vit jul? Kan det verkligen bli en julafton a la white christmas – barndrömmen?

Nu ska jag titta på Jul med Ernst. Ja, jag är en julfacist.

P.S Datorn är hel

Ur funktion

Min eller rättare sagt pappas dator har gått sönder. Därmed är jag ur funktion. På återseende!

Äldre inlägg »